Nu börjas det på nytt.
En ny resa på väg mot fysisk och mental hälsa, där jag äter mig frisk med livsstilen LCHF.   

En livsstil som fått mycket felaktig, negativ kritik, tyvärr, men som fungerar för mig och hela min familj.
Vi har allihop kört LCHF ganska länge, dock har jag personligen ett stort problem- jag är en sockerberoende prediabetiker.

Vilket betyder att jag MÅSTE hålla mig på LCHF banan om jag ska slippa diabetes. Men att jag har det tufft, för när jag går genom en butik med godsaker börjar det vattnas i munnen och klia i fingrarna- jag vill ha socker, jag kräver socker, och nåde den som försöker ställa sig emellan mig och mitt socker!!

Jag förvandlas till ett sockermonster som kräver mer och mer och aldrig blir nöjd.
En 200 gram Marabou Chokladkaka blir till två-tre. Gärna med en påse Estrella vinägerchips, en påse bullar, mängder med Djungelvrål och PimPim och allt sköljs ner med Coca Cola, Fanta, Sockerdricka eller Fruktsoda. Gärna mycket av varje.

När det kommer till mat slinker det också ner mängder. Sju-åtta stora potatisar med brunsås är inget problem för mig. Två-tre köttbitar till och jag vill ändå ha mer.
Mackor med rostat bröd och oboy.
Marmelad, messmör- ja allt som är sött och triggar behovet av att få mer.

Jag kan inte kontrollera det, jag vill inte heller för jag vill ju ha, det är ju gott, håll dig undan för SagaSockerMonster skall proppa i sig.

Nu står vågen åter igen på 88.3, jag har ett midjemått på 111 cm och jag orkar inte gå uppför en kort backe utan att vilja förgås av trötthet och smärta i kroppen.
Det får vara nog nu. Jag vill inte leva såhär. Nu har jag rivstartat LCHF och hela min familj kör. Jag, min sambo, min familj, hans familj, hans brors familj-vi LCHF:ar och stöttar varandra. Vilket är något jag verkligen behöver.

Och nu, bara några dagar in börjar jag känna mig lite bättre. Kroppen krämpar och klagar för att inget socker tillförs, men jag mår ändå bra.
Jag har huvudvärk, fick migrän en sväng, sockerbehovet och önskan efter chokladkakor och djungelvrål är så stark att jag inte vågar gå till affären själv, men jag mår ändå lite bättre, varje dag.
Jag blir lite piggare, lite gladare, känner mig lite starkare.

Jag kan klara det här. Det måste jag.

---------
nedan finner man lite "före" bilder. Som jag ser ut idag.